Bloggen på is
Bloggen har som ni säkert märkt legat på is en stund, och kommer förmodligen vara lite passiv de kommande veckorna. Huvudet spricker av alla idéer jag får som jag skulle vilja dela med mig på bloggen, men något annat lyckas alltid hamna före. Bloggen kommer ju trots allt inte först i världen, ikväll gör den det dock. Istället för att hinna läsa lite Harry Potter innan jag somnar inför jobbet imorgon så sitter jag här och kastar bort tid på en blogg som absolut ingen läser.
Här följer lite saker att ta igen.
Tatueringen gick bra, hela veckan efter tatueringen låg jag bara hemma på min soffa, eller så gick jag över till mitt andra rum när syret började ta slut i rummet. Det var otroligt skönt, jag lämnade ytterdörren två gånger under en vecka, och jag bytte kalsonger endast en enda gång. Jag gjorde saker som jag bara drömt om att få göra sedan jag kom tillbaka hem, har tittat på fler filmer än vad jag kan räkna på fingrarna, slukats upp av Harry Potter, målat och bara varit. Blev dock lite deprimerande i slutet dock när man inte fått i sig syre på en hel vecka. Jag såg som sagt otroligt många filmer under denna period också, så till slut när jag blundade var det enda jag såg hemska bilder som snappat upp som kombinerats med den deprission jag skapade av att sitta ensam i mörkret. När jag blundade var allt jag såg brutalt misshandlade fruar, traffikerade flickor från östblocket som blir tungt drogade, slagna med knytnävar och våldtagna dygnet runt, jag såg hemlösa horor som lever på droger för att klara av sin äckliga dag och allt annat som har med grov misshandel att göra. Det är ingenting sjukt alls i det. Det som är sjukt att allt detta faktiskt är verkligheten, att allt detta faktiskt händer överallt i omgivningen. Finns absolut inget jag kan göra åt det.
Samtidigt som allt detta sker andra kan jag fortfarande inte vara helt nöjd med det jag har, jag har ett överflöd av det jag behöver, jag har mer än vad jag kan önska, jag kastar bort det folk skulle döda för. Friheten. Jag vill alltid ha mer, men aldrig nöjd för inget duger.
Nåväl, jag har i alla fall börjat packa fruktkorgar igen, det är total rövknull. Idag har jag sagt farväl till Thomas som nu lämnar landet lagom. Lite ironiskt, för några månader sedan på en bakgata i Phnom Penh sa vi farväl till varandra och att vi skulle ses igen om en månad på andra sida jorden. Idag är det favorit i repris i en förort i Stockholm - vi ses igen på andra sidan jorden om en månad! ;)
Ännu en grej att ta upp:
Jag har ett nytt projekt som jag inte riktgt har börjat med till 100% än på grund av min slarvighet. Men från och med nu ska jag försöka få engelska till mitt huvudspråk. :) Jag kallar projektet för Project Five.
Här följer lite saker att ta igen.
Tatueringen gick bra, hela veckan efter tatueringen låg jag bara hemma på min soffa, eller så gick jag över till mitt andra rum när syret började ta slut i rummet. Det var otroligt skönt, jag lämnade ytterdörren två gånger under en vecka, och jag bytte kalsonger endast en enda gång. Jag gjorde saker som jag bara drömt om att få göra sedan jag kom tillbaka hem, har tittat på fler filmer än vad jag kan räkna på fingrarna, slukats upp av Harry Potter, målat och bara varit. Blev dock lite deprimerande i slutet dock när man inte fått i sig syre på en hel vecka. Jag såg som sagt otroligt många filmer under denna period också, så till slut när jag blundade var det enda jag såg hemska bilder som snappat upp som kombinerats med den deprission jag skapade av att sitta ensam i mörkret. När jag blundade var allt jag såg brutalt misshandlade fruar, traffikerade flickor från östblocket som blir tungt drogade, slagna med knytnävar och våldtagna dygnet runt, jag såg hemlösa horor som lever på droger för att klara av sin äckliga dag och allt annat som har med grov misshandel att göra. Det är ingenting sjukt alls i det. Det som är sjukt att allt detta faktiskt är verkligheten, att allt detta faktiskt händer överallt i omgivningen. Finns absolut inget jag kan göra åt det.
Samtidigt som allt detta sker andra kan jag fortfarande inte vara helt nöjd med det jag har, jag har ett överflöd av det jag behöver, jag har mer än vad jag kan önska, jag kastar bort det folk skulle döda för. Friheten. Jag vill alltid ha mer, men aldrig nöjd för inget duger.
Nåväl, jag har i alla fall börjat packa fruktkorgar igen, det är total rövknull. Idag har jag sagt farväl till Thomas som nu lämnar landet lagom. Lite ironiskt, för några månader sedan på en bakgata i Phnom Penh sa vi farväl till varandra och att vi skulle ses igen om en månad på andra sida jorden. Idag är det favorit i repris i en förort i Stockholm - vi ses igen på andra sidan jorden om en månad! ;)
Ännu en grej att ta upp:
Jag har ett nytt projekt som jag inte riktgt har börjat med till 100% än på grund av min slarvighet. Men från och med nu ska jag försöka få engelska till mitt huvudspråk. :) Jag kallar projektet för Project Five.
Kommentarer
Postat av: Thomas
Jag läser bloggen.
Project five, vad är de fyra innan? har sett att du har olika projekt men inte att du kallat något för project one, two.. gör en lista!
Haha, det är cool att vi ses på andra sidan igen :)
Trackback
