Gårdagens utanför lådan blev att tejpa in hela ansiktet på jobbet och jobba på. Skrattade så pass mycket under tejpningen att jag fastnade i ett stort leende under tejpen. Fick inte heller loss tejpen från håret så fick gå runt med det resten av dagen. Många förundrade blickar på tunnelbanan, många pekande pekfingrar och hånskratt men inte en enda jävel som säger ett ord om att jag har något i håret. Typiskt.

Dagens kommer senare :)

Nu har jag äntligen kommit på ett roligare ämne än bantingsprocesser (det går förövrigt väldigt bra, ibland, bilder kommer sen). Detta är ett ämne jag tänker sätta patent på, jag kallar leken för "Utanför lådan". Leken innebär att jag varje dag måste utföra en handling (gärna impulsiv) som bryter mot den svenska heteronormativen (eller den svenska normen överhuvudtaget), men inte bara ett brytande mot normen och de sociala reglerna, utan även handlingar samt impulshandlingar som ligger helt utanför boxen av vårt kreativa tänkande. Det kan innebära allt från att hoppa av i Enskede Gård efter jobbet och ta nästa tåg hem, ge min chef en örfil, diskutera de bästa star warskaraktärerna med främlingar på tunnelbanan eller varför inte bara smaka på mitt bajs?

Dagens utanför lådan.

Dagens utanför lådan blir en mild sådan, en ganska enkel mjukstart. Under dagens sena fikarast testade jag att dra ett perverset skämt i lunchrummet direkt från tystnaden inför alla andra som hette Svenne och jobbar med bananer. Resultatet var en lång pinsam tystnad, streck över munnen och ett fortsättandes bläddrande i dagens Metro. En av tre personer skrattade, jag var en av dom.


Recept för Donuts

Fröken Öijerholm-Ströms största önskan var att jag skulle lägga upp mitt superrecept som jag har snott av Linnéa Seidel och gjort om till en mycket bättre! Så här kommer den:

Ingredienser

Tillagning

Ca 20-40 stycken beroende på storlek

1. Lägg jästen i en bunke och häll över fingervarmt vatten, 37 grader,
och lös upp jästen i vattnet.

2. Smält smöret i en kastrull, häll över mjölken och låt det svalna till
37 grader.

3. Häll degvätskan över jästen och tillsätt socker, salt, ägg och ca 6 dl
av mjölet.

4. Rör ihop till en slät smet, tillsätt sedan resten av mjölet, lite i taget.
Knåda degen ett par minuter och låt den sedan jäsa till dubbel storlek i ca
en timme.

5. Stjälp upp degen på mjölat bakbord, kavla ut den till en ca 1 cm tjock platta. Ta med hjälp av utstickare ut rundlar och tag ur ett hål i mitten på varje rundel. Låt dem sedan jäsa till dubbel storlek.

6. Hetta upp oljan till ca 180 grader i en gryta. Fritera de jästa ringarna, vackert gyllenbruna ca 1 minut på varje sida, viktigt att de är ringar, annars kommer du bara få en stor friterad bulle. Tänk på att oljan har en högre kokpunkt än vattnet så stå inte och vänta på bubblorna, då kommer din första donut bli svart på ett par sekunder.

7. Låt donutsen rinna av på hushållpapper.

8. Smält smöret till glasyren och låt det svalna. Rör i florsocker, vatten och hushållsfärg. Doppa donutsen i glasyren och dekorera med vad du vill, allt från strössel, kokos, choklad eller nötter. Låt fantasin flöda.

Behöver inte dra hela historian igen, tror ni läsare börjar fatta vinkeln. Behöver bara ett nytt ämne att skriva om, ett nytt ämne som inte folket och Maud Olofsson bara blundar för. Några tips?

Förresten så har min träning rullat på mycket bra, fick en svacka i en vecka då jag bröt min diet och började baka donuts. Men min goda vän Jakob fick mig upp på benen igen och börja jogga. Är nu uppe i 33 minuter. Mer uppdateringar kommer sen, inför beach 2010.

Ur Mammas Gata.

Igår gick jag på mammas gata, vissa dagar så kan jag sakna, tryggheten från gamla dagar men det finns inget som kan få dem tillbaka. Ibland vill jag återvända, men det finns ett litet dilemma, det känns som skorna börjar klämma, och jag har fått växtvärk jag måste lämna. Staden känns för liten, du och jag börjar om, det känns för tidigt. Eller för sent hur den än blir de, du kommer alltid vara en del av mitt liv.


Man är tillbaka på mammas gata bland fotbollsmålen, ungdomsgården, ungdomsåren det är då det slår en. Hur vi gick där och väntade, vad skulle hända, tiden kom och gick och man känner sig allt för hemma.


Allt för hemma att aldrig bländad av, storstadens ljus dom är alltid tända nu, har vi flyttat spridits för vinden, födda på nytt och vi slog igen grinden.


Ibland på tunn is, okända vatten, du vet hur jag älskar när vi rusade genom natten i en okänd taxi, i en okänd stad, som magnetism - en okänd lag om att, vi måste vidare aldrig klara, alltid på jakt och det fattas bara, en liten pusselbit och vi springer dit, släpper tyglarna men minns alltid vägen dit.

Har tagit en bloggpaus ett par dagar på grund av den tomma inspirationen jag är omringad av. Kommer väl bli aktiv igen såsnart som när jag har fått någon en annan inspirationskälla än Kissies fejkade pattar. Folk brukar misstolka mina budskap i bloggen och se mig som Anti-Sverige. FEL. Jag älskar Sverige... förutom att det är svinkallt på vintrarna, att vi har 6 månaders natt, att vi knappt har någon matkultur, att jag skulle bli rikskändis som knäppgöken om jag utförde Tai Chi med svärd varje morgon i Humlegården, att vi nästintill har en omöjlig karriärsmöjlighet utan att ha ett kontaktnärverk större än Kissies silikonpattar, att Maud Olofsson är politiker, att Sveriges topp no. 1 musiker heter Per Gessle och en hel del andra saker som skulle göra listan oändlig.

Men det finns ju ändå så mycket annat som gör Sverige till ett så trevligt land att befinna sig i, exempelvis har vi ju dessa karismatiker som Carola - Kasta blomkrukor på sin publik i Skansen, fler såna behöver vi. Vi har Amy Diamond - stora tänder och bred glugg, vem gillar inte det!? Sedan har vi ju dessa toppskådespelare som Dolph Lundgren från Rocky 4, men han bor inte ju ens i Sverige så det räknas tyvärr inte.

Men på riktigt... de senaste 6 veckorna har varit riktigt roliga här i sitt ljuva hem. Inte en enda dag har jag känt att dagen har stått still, det har alltid varit någonting på gång. Om det inte är de klassiska stockholmsaktiviteterna såsom sushi på gräsmattan, så är det glass på bryggan eller lådvin på fredag. Annars har jag tatuerat massa personer, idag senast. På måndag nästa. Nåväl... vad jag försöker säga är att det inte står still i Sverige mellan kl 10-19, utan det finns alltid saker att göra. Landets utveckling... det är en annan femma, Maud Olofsson är ju trots allt en älskad politiker.

Dagens absurditet

Idag dömdes min kusin till helvetet tack vore mig. Jag introducerade honom till fruktbranschen som dessutom är hans första slavaritjänst. Efter en lång rad utav otillfredställelser avslutas dagen med "Fan vad det var tråkigt och jobbigt!". Jag svarar: Välkommen till arbetslivet! Välkommen till verkligheten där vi alla ställer oss på huk, böjer oss fram helt hjärntvättat och manipulerat slavar oss åt auktoriteter som belönar dig med siffror. Så njut av dina sista veckor innan studenten, du har snart cyklat utför stupet och insett att du kastat bort 18 år av ditt liv för att kunna bli rövknullad. Grattis!

Kostdosering: Jävla mycket socker!
Träningspass: 7½ timmars lyftande av fruktkorgar och skrot
Motionspass: 16½ minuters löpning (kapacitetsökning på mer än 100%)
Viktförändring: 0 kg
Midjemått: 77 cm
Fysiskt tillstånd: Aldrig mått sämre. Ska aldrig mer äta socker igen, eller något annat som är skitgott.

9% tills jag är redo för the beach 2010.

Tidigare i veckan åkte jag till Masters Artistmaterial på St Paulsgatan för att köpa en pensel för att kunna måla. På vägen hem tappade jag bort penseln. Hur fan kan det vara möjligt?

Detta blir dagens andra inlägg, man måste ju trots allt hålla igång bloggen om man vill vara lika underbar och älskad som alla andra solariebrända, fettsugda botoxläppar. Jag antar att ingen kommer läsa min blogg denna fredagskväll ändå, alla är väl redan bakfulla.

Detta inlägg tillägnar jag i alla fall åt min okände bloggföljare Lili. Jag har ingen aning om vem människan är som har kommenterat två gånger på min magiska blogg som i sin tur innebär att personen faktiskt följer min bittra vardag i ett isolerat samhälle där jag blir piskad i ryggen och rövknullad varje dag av olika auktoriteter ifall inte kontorsslipsarna får sina frukter.

Dag 3
Tredje dagen på min nya diet och livsstil.
Status: Kroppen börjar både bli instabil och stabil. Mitt behöv av socker börjar bli någorlunda kontrollerat, men ibland ser jag dubbelt. Jag har även börjat få energi att göra något annat än att ligga i badkaret med en flytandes chipsskål.

Kostdosering: Endast regelbundna måltider, bortsett från två päron och en kopp kaffe.
Träningspass: 7½ timmars lyftande av fruktkorgar och skrot
Motionspass: 11 minuters löpning (=3 minuter ökning, vilket motsvarar en kapacitetsökning på 37,5%) Mitt mål är att kunna springa till Hornstull på... hur många minuter är rimligt?
Viktförändring: 0 kg
Midjemått: 77-78 cm (om man mäter från naveln) Förändring: Okänt
Fysiskt tillstånd: Bekvämt trött. Minimal dos av endorfin, kroppens naturliga motsvarighet till mofin.
Psykiskt tillstånd: Hur lågt kan man sjunka? Varför slösar jag ens bort min tid på att skriva om något så oändligt tråkigt som detta? Förmodligen för att jag är en adaptiv människa och kan adaptera mig till det normativa svenska samhället. Inte konstigt att alla ensamma människor begår självmord i Sverige.

8,5% tills jag är redo för the beach 2010.


Svar till Lili:
Nationen där man äter hund men inte potatis är nationen där ingen yttrandefrihet råder. Nationen där folket jobbar för folket. Landet där Slussen redan hade stått klart om så var fallet. Landet heter Kina.

Hejsan!

Idag tänkte jag för en gång skull skriva om något vettigt ur mitt vardagsliv. Ja, något som inte dessvärre inte handlar om hur liten Kissies jacka börjar bli för att silikonet inte får plats. Inte heller om stans fräschaste plats för att skaffa sig en schysst solariebränna. Detta är ett inlägg om att så vackert som den anonyme kommenteraren i bloggen uttryckte det: Kämpa sig upp ur lagomets gröt!

Idag har jag tagit ut alla mina sparpengar och köpt mig en biljett ut ur lagomets gröt. Dock inte permanent, endast en snabb liten vistelse i ett paradis där man äter hund och inte potatis. Där varje dag är en festlig upplevelse utöver det vanliga, och inte behöver rätta till slipsen måndag morgon och fråga grannen Vad händer i helgen? En plats på jorden där även faktiskt snygga tjejer kan bajsa.

Är det någon annan än jag som är trött på Aftonbladets ständiga huvudartiklar om Tekniken som gör dig uthållig i sängen.? Är det någon annan än jag som är trött på att världen inte längre snurrar? Är det någon annan än jag som tänker befinna sig på denna plats, samma tid? Låt mig få veta om ni vill äta hund och annat smått och gott tillsammans! :)

Dag 2
Nu har jag förändrat min livsstil radikalt och dramatiskt för att få in den perfekta beachlooken 2010.
Igår började jag äta regelbunda måltider och inget småätande förutom ett par godisbitar och två bägare Hot Snacks. Den bästa nyheten är i alla fall att jag lämnade min soffa hemma i rummet och åkte hela vägen in till Stockholms central för att gå på bio. Såg Beck - En film av världsklass!

Idag har varit en mer seriös dag. Jag har inte småätit en enda produkt förutom en banan innan träningen och ett päron efteråt. Mjukstart av träningspass innebar att lyfta fruktkorgar i sju timmar, gå hem och lyfta tyngder, några armhävningar och sit-ups. Sedan löpa i en hastighet av 75% av min kapacitet i åtta minuter. Det blir tio minuter imorgon.

Kroppsförändring:
Viktförändring - 0 kg
Midjemått - okänd, har inte mätt än --> Förändring - okänd
Fysiskt tillstånd: Utmattad
Psykiskt tillstånd: Jag förtjänar socker. Mina händer börjar skaka om någon håller en colaflaska framför mig.

7% tills jag är redo för beachen 2010.

Jag vet, detta inlägg är lika platt som Kissies silikonbröst, och lika fult som Rosings läppar. Men jag är tvungen att uppdatera regelbundet för att fortsätta toppa den svenska bloggeliten. Men jag hoppas ni ändå förstår ironin, det är ju detta svennebananen och alla andra som läser Amelia vill läsa om! :)

Plattmage, platt-tv, platt-allt. Förutom ett par utstickande silikonpattar. Kissie.

Jag har tio bloggläsare om dagen vilket känns otroligt givande och stimulerande. Vissa kommenterar till och med. Idag tänkte jag i alla fall tillbringa tiden med att skriva om ämnet som det svenska folkets tycks älska. Platt mage på 21 dagar, träning, bantning och allt annat som är skittråkigt!

Följ med mig och mitt fysiska experiment på 21 dagar. Gör som mig, och kom i form redan till sommaren 2010! Sedan åtta månader tillbaka har jag arbetat riktigt hårt på min mage jag har skapat. Detta har inneburit ofantligt många timmars sittandes, konstant småätandes, öl, läsk, glass och noll motion. Från och med imorgon ska jag förändra min livsstil så pass att Anna Skipper skulle sluta skvalpa omkring med mattallrikar på tv för att demonstrera hur mycket fettet dinglar omkring i kroppen. Jag har svaren som varken Aftonbladet, Amelia eller Cosmopolitan har.


Detta är magen jag lyckats bygga. Detta känns även jävligt sjukt. Att lägga upp bilder på internet som visar hur tjock man är, jag borde kanske dra upp handen ur chipspåsen medan jag skriver detta?



Juste, följ mig under de kommande 21 dagarna så ger jag er svaret på hemligheten till den normativa skönheten som Kissie vet allt om. Mer botox.

Vet inte riktigt vad jag ska skriva om på bloggen, somliga tycker om bröstförstoringar- och läppförstoringar, smink och kläder. Varför inte? Det verkar vara det som man ska läsa om för att vara med på det blåa tåget. Nåväl, jag låter tankarna flöda och låta mig hamna där jag hamnar från dag till dag.

Jag ska släppa detta fenomenala ämne efter detta inlägg innan det börjar bli för tjatigt, men jag måste bara få poängtera hur fantastiskt Sverige är! Precis som ett sagoland isolerat från all ondska. Inom dessa gränser existerar varken farliga människor eller farliga djur, endast en viss Maud Olofsson! Utbildningen är gratis, det är ju därför vi skolkar medan andra prostituerar sig för att sin första son ska få gå terminen ut. All utbildning under högskolan - 1050 i studiebidrag, bakfull redan fredag. Ett land där fattigdomen inte existerar, det är därför vi knarkar och super ihjäl oss för statens bidrag så att vi inte kan komma upp över ytan igen. Nationens stolthet: Fri sjukvård! Men vem predikar för skatt? Verkligen ett tryggt land långt bortom verklighetens gränser. Jag är glad över att jag fick min uppväxt här, men har du någonsin lagt märke till hur stilla allting står?

Precis som en fjäril som bara står, vacker att titta på, men vingar som inte slår!

Jag återvänder efter 211 dagar och allting är precis detsamma som om jag vaknat ur en dröm. Eller jo, vissa nationella utvecklingar har skett - Volvo har blivit kinesiskt uppköpt, SL drivs av Hong Kongs MRT och Fruktbudet har fått en ny fräsch kaffebryggare. Jag undrar ändå vart alla möjligheter finns? Reinfeldt, jag undrar om vi befinner oss på ett sjunkande skepp?

Det fascinerande med att flyga långa sträckor: kontrasten mellan destinationerna.
Det mindre fascinerande: Annorlunda bakteriekultur = Svettiga händer och diarré.

Första dagen på den sista börjar med att jag går in i badrummet där toaletten inte har fungerat på flera dagar innan jag ens hade flyttat in. Någon annans diarré ligger redan där utblandat med mina spyor och billiga opiumrökelser för att lindra stanken, men som egentligen bara gör den värre. Jag öppnar kranen för att kunna borsta tänderna men vattnet är brunt. Jag har inte duschat på snart en vecka. För vattnet är smutsigare än mig. Jag tar min packning och checkar ut. Går ut på gatan där man inte ser längre än 50 meter på grund av all avgas... om det var frisikt dvs. Motorcyklar, bilar, kossor och knarkförsäljare korsar gatorna så vilt att man inte kan avgöra om det är höger eller vänstertrafik (det tog mig nio dagar att upptäcka att det var vänster). Du skriker för att få höra tystnaden, för det enda man hör är tutor och arbetslösa gatuguider som vill ge dig diverse tjänster mot en liten slant, om inte tjänster så är det droger. Man tar sig ut från centrum och ser tio hemlösa barn som sitter samlade, alla har dom massiva ärr på sina handleder. Man går närmare för att titta vad dom gör. Vad dom gör är att sniffa limm, hälften av dom är redan utslagna. Vad kan jag göra? Rycka limmet ur handen ifrån dom och samtidigt bli av med min feta svenska plånbok och ett knivhugg i njuren på köpet? Vad vet jag?! Jag hoppar in i nästa taxi som ser ut som något i stil med familjen Flintstones bil. Bilbältet fungerar inte och där sitter jag med kunskapen att trafikolyckor i detta land är 30 gånger vanligare än övriga U-länder.
Är det såhär människor lever?


En helt vanlig flod


En helt vanlig hemlös man


Fri sikt över staden. Frisk luft att andas.

Tillbaka till Stockholm, sagolandet som existerar
Jag promenerar längs morgontrafiken på Vasagatan. Luften är så pass frisk att det känns som om man går runt med en Vicks Blå i munnen uppe i den norrländska skogen. Jag går förbi Slussen och ser den magiska vyn över vattnet. Jag går längs Hornsgatan och luften är lika frisk där. Jag har en mild vårsol i nacken och det är så pass glesbefolkat att jag inte ens behöver tänka på motorcyklar som nästan kör på mig medan jag går på trottoaren. Jag sätter på vattenkranen - ett oändligt flöde av rent drickbart vatten forsar ut, helt gratis! Troligtvis det renaste i världen! Jag bemöter den svenska befolkningens ofantliga stora vardagsproblem: "Fan vad jag hatar mitt liv, min mobiltelefon har gått sönder!" Jag slår upp expressen, en tidining som jag inte har öppnat på åtta månader och läser huvudnyheten:

Se Faddes nya look

Sveriges mest kända dörrvakt har skaffat sig ett nytt utseende.

Jag scrollar ned:

Faddes gåva: mer botox

Här har Linda Rosing precis opererat sig igen - med tio injektioner botox.

This is bullshit! Jag ger upp och går bort till tv-apparaten, tittar på det första bästa program: Gissa Ordet.
Välkommen hem, Sven! Till en sagovärld där där ondska inte existerar.

Hej och välkomna till min nya soloblogg!

 

Det är nu exakt en månad sedan jag kom hem från mitt livs drömresa (http://whatitit.blogg.se) med en helt ny världsbild och faktiskt ett mål i livet att sikta på. Resan har gett mig alldeles för många intryck för att kunna bearbetas tyst för mig själv. Därför bestämde jag mig att göra som alla andra solariebrända svennebananer som är bakfulla redan fredag vid Phukets pingpongshower - Starta en blogg, fräckare än någonsin! En blogg om livet efter livet! En blogg som lite kaxigt sagt kommer bli minst lika spännande som Kenza Zouitens. Rätta mig om jag har fel, men visst är det den man ska följa om man vill vara med i gänget nuförtiden?