Till Lili
Detta blir dagens andra inlägg, man måste ju trots allt hålla igång bloggen om man vill vara lika underbar och älskad som alla andra solariebrända, fettsugda botoxläppar. Jag antar att ingen kommer läsa min blogg denna fredagskväll ändå, alla är väl redan bakfulla.
Detta inlägg tillägnar jag i alla fall åt min okände bloggföljare Lili. Jag har ingen aning om vem människan är som har kommenterat två gånger på min magiska blogg som i sin tur innebär att personen faktiskt följer min bittra vardag i ett isolerat samhälle där jag blir piskad i ryggen och rövknullad varje dag av olika auktoriteter ifall inte kontorsslipsarna får sina frukter.
Dag 3
Tredje dagen på min nya diet och livsstil.
Status: Kroppen börjar både bli instabil och stabil. Mitt behöv av socker börjar bli någorlunda kontrollerat, men ibland ser jag dubbelt. Jag har även börjat få energi att göra något annat än att ligga i badkaret med en flytandes chipsskål.
Kostdosering: Endast regelbundna måltider, bortsett från två päron och en kopp kaffe.
Träningspass: 7½ timmars lyftande av fruktkorgar och skrot
Motionspass: 11 minuters löpning (=3 minuter ökning, vilket motsvarar en kapacitetsökning på 37,5%) Mitt mål är att kunna springa till Hornstull på... hur många minuter är rimligt?
Viktförändring: 0 kg
Midjemått: 77-78 cm (om man mäter från naveln) Förändring: Okänt
Fysiskt tillstånd: Bekvämt trött. Minimal dos av endorfin, kroppens naturliga motsvarighet till mofin.
Psykiskt tillstånd: Hur lågt kan man sjunka? Varför slösar jag ens bort min tid på att skriva om något så oändligt tråkigt som detta? Förmodligen för att jag är en adaptiv människa och kan adaptera mig till det normativa svenska samhället. Inte konstigt att alla ensamma människor begår självmord i Sverige.
8,5% tills jag är redo för the beach 2010.
Svar till Lili:
Nationen där man äter hund men inte potatis är nationen där ingen yttrandefrihet råder. Nationen där folket jobbar för folket. Landet där Slussen redan hade stått klart om så var fallet. Landet heter Kina.
Detta inlägg tillägnar jag i alla fall åt min okände bloggföljare Lili. Jag har ingen aning om vem människan är som har kommenterat två gånger på min magiska blogg som i sin tur innebär att personen faktiskt följer min bittra vardag i ett isolerat samhälle där jag blir piskad i ryggen och rövknullad varje dag av olika auktoriteter ifall inte kontorsslipsarna får sina frukter.
Dag 3
Tredje dagen på min nya diet och livsstil.
Status: Kroppen börjar både bli instabil och stabil. Mitt behöv av socker börjar bli någorlunda kontrollerat, men ibland ser jag dubbelt. Jag har även börjat få energi att göra något annat än att ligga i badkaret med en flytandes chipsskål.
Kostdosering: Endast regelbundna måltider, bortsett från två päron och en kopp kaffe.
Träningspass: 7½ timmars lyftande av fruktkorgar och skrot
Motionspass: 11 minuters löpning (=3 minuter ökning, vilket motsvarar en kapacitetsökning på 37,5%) Mitt mål är att kunna springa till Hornstull på... hur många minuter är rimligt?
Viktförändring: 0 kg
Midjemått: 77-78 cm (om man mäter från naveln) Förändring: Okänt
Fysiskt tillstånd: Bekvämt trött. Minimal dos av endorfin, kroppens naturliga motsvarighet till mofin.
Psykiskt tillstånd: Hur lågt kan man sjunka? Varför slösar jag ens bort min tid på att skriva om något så oändligt tråkigt som detta? Förmodligen för att jag är en adaptiv människa och kan adaptera mig till det normativa svenska samhället. Inte konstigt att alla ensamma människor begår självmord i Sverige.
8,5% tills jag är redo för the beach 2010.
Svar till Lili:
Nationen där man äter hund men inte potatis är nationen där ingen yttrandefrihet råder. Nationen där folket jobbar för folket. Landet där Slussen redan hade stått klart om så var fallet. Landet heter Kina.
Kommentarer
Postat av: Lili
haha! tragisk som jag är sitter jag slaviskt framför datorn (efter årets första joggingtur; mäkta stolt!)
...nä, jag kan bara inte göra dig besviken. Du får fortsätta undra och en regnig kommer ngn påpeka hur otroligt uppenbart det är vem jag är ^0^
Trackback
