sincedess

Ur Mammas Gata.

Igår gick jag på mammas gata, vissa dagar så kan jag sakna, tryggheten från gamla dagar men det finns inget som kan få dem tillbaka. Ibland vill jag återvända, men det finns ett litet dilemma, det känns som skorna börjar klämma, och jag har fått växtvärk jag måste lämna. Staden känns för liten, du och jag börjar om, det känns för tidigt. Eller för sent hur den än blir de, du kommer alltid vara en del av mitt liv.


Man är tillbaka på mammas gata bland fotbollsmålen, ungdomsgården, ungdomsåren det är då det slår en. Hur vi gick där och väntade, vad skulle hända, tiden kom och gick och man känner sig allt för hemma.


Allt för hemma att aldrig bländad av, storstadens ljus dom är alltid tända nu, har vi flyttat spridits för vinden, födda på nytt och vi slog igen grinden.


Ibland på tunn is, okända vatten, du vet hur jag älskar när vi rusade genom natten i en okänd taxi, i en okänd stad, som magnetism - en okänd lag om att, vi måste vidare aldrig klara, alltid på jakt och det fattas bara, en liten pusselbit och vi springer dit, släpper tyglarna men minns alltid vägen dit.